Enda sen Rebecka kan minnas var hon rädd för allt som hade med sjukhus och anatomi att göra. Hon svimmade när hon tog sprutor i skolan och till och med att lyssna på andra som pratade om blod eller liknande kunde få Rebecka liggandes på golvet.
– En gång höll jag på att svimma när några kollegor pratade om lågt järnvärde i blodet vid ett julbord. Jag låg ner på ett par stolar under hela julbordet. Det gick inte att få upp mig. Även om jag intalade mig själv att detta bara var löjligt och att det inte var farligt med blod så hjälpte det inte. Ingenting jag provade hjälpte.
När man pratar med Rebecka så skrattar och gestikulerar hon med händerna för att visa hur dumt det kändes. När jag frågar henne om denna fobi påverkade hennes liv på något annat sätt blir hennes ansiktsuttryck en aning allvarligare.
– Ja, man drog ju sig från att gå till doktorn eller vårdcentralen. Det var till och med så illa att jag inte vågade bli mamma eftersom det skulle innebära att jag behövde vara på ett sjukhus, ta prover etc.
Det var när en pastor från England, som är en nära vän till pastorsparet i Korskyrkan, var på besök som Rebecka bestämde sig för att det var dags att be för hennes rädsla.
– Jag sa till pastorn att jag var trött på att denna rädsla styrde så mycket i mitt liv och frågade om han ville be för mig.
Rebecka berättar att hon kände sig annorlunda efter bönen men ville vara säker på att den verkligen hade fungerat.
– Jag är en person som måste pröva allt innan jag tror på det så jag gjorde det läskigaste jag kunde utsätta mig för: bokade en tid för en undersökning hos doktorn och bad dem att kolla allt.
Rebecka berättar om besöket hos doktorn och hur hon inte ens var nervös inför besöket som annars hade gett djup ångest.
– När de tog blodprov så frågade systern om jag tyckte att det var obehagligt och jag svarade “Jag vet inte än”.
Blodprov och allt gick bra. Rebecka svimmade inte och kände inte ens någon obehagskänsla. Rebecka blev så glad över detta och la upp en status om det på Facebook och alla som kände till hennes rädsla förundrades av nyheten.
Idag är Rebecka mamma och hon berättar hur hon fick alla möjliga stick och nålar i samband med förlossningen.
– Varken innan, under eller efter förlossningen kände jag någon som helst oro eller ångest. Det kan bara vara Gud som ändrar ens inre på detta sätt.
Här är Rebecka med sin lilla son.